När jag var ungefär 15 år och tillbringade många kvällar på söder i byn var detta min favoritlåt. Eftersom jag var världens ballaste gitarrist i världens ballaste band på den tiden var detta dock något jag aldrig riktigt kunde erkänna för min omvärld. Det gjorde inte så mycket att jag inte kunde erkänna min kärlek, den spelades ofta på Södran och jag kunde liksom lyssna i smyg när andra människor spelade den.
Det jag skulle påstå är fredagens (idag alltså) bästa låt är något helt annat och det kommer här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar